som alltid

Men det händer att jag går förbi huset som du bodde i.
Det händer att jag ser dig då och då.
Vi trodde att vi fattade. Vi blundade och skrattade.
Vi tog allting vi kunde få. Jag undrar vad vi tänkte på.

Den morgonen. Jag minns dig där i fönstret sista morgonen.
Det hände nåt på natten och på morgonen var allting förbi.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0