A thing called love

Kvällen har bestått av träning, massa kollande av serier. Verkligen alla som jag följer. Vi har American Idol, Grey's, Gossip girl och 90210. Men jag gillare. Min plan var ju med en 12 timmars sömn men ja, det skulle bli lite väl sent. Jag kör på en 10-11 timmar istället. Borde ju gå bra eller?

Tänker just nu (med alla serier jag sett), hur det alltid är när man börjar träffa någon ny. Det är så jävla spännande och det är verkligen allt det här med pressen på att vara lätt att umgås med, vara rolig, vara fin utan att se fixad ut osv. Det är ju tyyp ändå det som är roligt med allt sånt! Varje sms väntar man ivrigt på, alla "dejter", varje blick, varje beröring och sitter uppe hela natten på msn för att antingen bara stirra på namnet på msn eller prata med personen till och med. Alltså gud vad roligt sånt är! Är det så hela livet eller bara när man är en liten skrutt på 16-17 år som jag minns detta från? I sådana fall fyller jag gärna inte tjugo i år. Varför försvinner just det där efter ett tag också man borde alltid ha det där med sig? Känns jättetråkigt, ju! Bara jag som tycker så? Nä, spänningen behåller jag gärna tack.

... Fast ja, bekvämlighet kan också vara bra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0