Dig

Idag fick jag lov att vända på mig. Hitta mig igen. Jag har tappat bort mig själv under några månader och det är inget någon mår bra av. Jag har inte vetat varken ut eller in och det har gått ut över hela mitt sätt att leva, jag har inte mått bra på länge tack vare dig. Jag säger att jag hatar dig för hur du fått mig att må, det är ditt fel. På ett sätt är det inte dig jag hatar men du förstörde faktiskt mig. Jag plockar ihop mig nu och hoppas att när jag är klar så kan jag fortfarande känna att vi ska vara vi. Att jag fortfarande ska känna att du ska vara del av mig och jag en del av dig. Som jag kände om oss förut. Det är svårt det här när möjligheten finns att du bara inte älskar mig längre, att jag inte räcker till gör mig mer illa än något annat. Jag måste få känna något, och jag hoppas att jag kommer göra det igen. Känna oss. Tills dess ska jag älska mig själv lite och må bra igen. Men jag kommer att tänker på dig och allt vi fått göra tillsammans. För även om det verkar långt borta nu så har du också gjort mig lycklig, varje gång du tittat på mig, varje gång jag fått känna din lukt i varje kram jag fått, varje sms, varje liten puss och minsta beröring. Därför väntar jag, väntar på att han ska hitta tillbaka till mig.


Du har viljan att bli större, här är du redan stor.


Kommentarer
Postat av: Anonym

2010-03-05 @ 00:12:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0