Mimiboy

Idag har det intagits D-vitamin ute i skärgården. Lurve it! Imorrn blir en sorglig dag, min fina vovve of 10 years kommer möta ett annat liv i en annan värld, långt från oss. Han kommer i alla fall möta upp Ceasar och då är han inte ensam längre. Det som dödar mig (dåligt ordval) är att han inte vet vad som väntar. Jävla djur som ger så mycket glädje tills dom inte har kraften att göra det längre.

Vad säger vi om vädret dååååå? Herregud. Ska börja sova snart, sjukgymnasten imorrn, spännande. Allsång på Skansen hade premiär idag, alltid lika mysigt. Jag ska dit nästa vecka för då är Håkan tydligen där (bra koll jag har då). Kan inte fatta att jag ska få lyssna på Håkan live om en vecka bara!!! Inget bestämt ännu, men jag ska fan dit om jag så ska stå själv i hundra timmar med kryckor och robotben!

Igår var jag på date med Lollo. Vi åt en snabbis på Fridays och konstaterade att vi inte varit där på hur länge som helst. Skam. Sen fick jag äntligen gå på bio, har varit sugen i hundra år känns det som. Vi såg Bad teacher, helt okej var den, men sånna där filmer brukar ju inte få högre betyg hur som helst.

HEJ. Jag har rest iväg och tillbaka med ett robotben och kryckor, jag klarar allt nu! Det var mysigt med mannen. Sen jag har kommit hem har jag chillaxat och igår var det amerikansk afton här hemma på självaste midsommarafton. Det var massa gott ätbart och Singstar. Och hör och häpna så klädde jag upp mig och fixade mig. Öh, typ månader sen? Idag blir det nog biiiiiiiooooo. Energi får man tydligen när benet inte gör ont längre...

Blev liten spontantrip till mannen. Upp om några timmar då för att åka tåg. Lär ju däcka ombord och det är väl skönt I guess. Blir inte borta så länge, mest ett hej och hejdå besök. Mysigt ändå, kände att jag kan ju lika gärna sitta på arslet och göra ingenting fast i närheten av honom...

Men veeet ni. Skitsamma.

Ääääär det nån som följer min twitter förresten? I sådana fall kan jag ju lägga ner denna blogg.

Du sålde mitt hjärta, och allt som var vårt 
Jag undrar än hur du kunde, du sa det var inte svårt 
Nej, inget smärtar en hjärtlös man, säg vad en man utan hjärta inte kan 
Av allt det jag gav har du ingenting kvar 
Jag ger vad jag har 
Men du ger ingenting tillbaks

Lite ledsen i hjärtat blev jag av att se dessa bilder. Allt var så himla mycket mer annorlunda då, och just den där helgen var jag lycklig på ett helt annat sätt än nu. Jag vill känna så igen. Mer än något annat. Jag tror inte att jag kommer göra det igen och det är synd att man aldrig tar vara på den tiden man mår exakt som man vill må...

Jag var utanför huset idag! Sjukgymnasten tyckte min situation sög för diverse anledningar. Men äh, bort med skenan och jag kommer löpa en marathon! Sedan åkte jag till Sickla för att kolla lite cheer. Lovely. Mitt smalben är svullet och har blödningar (vad fan det nu kallas för), med andra ord, inre blåmärken av något slag. Gör sjukt ont med skenan som trycker på. Visst har jag fina knäupdates? Ledsen, men det är det enda mitt liv består av nu.

Jag har blivit "en sån där tjej". En sån där som jag alltid sagt är dum i huvudet som inte vet sitt egna värde. Jag är väl kanske dum i huvudet, och mitt värde har jag kanske glömt bort. Hur hamnade jag här? Man tror att man vet hur man ska hantera situationer men när man står där är man ändå helt vilsen. Vad ska man lyssna på egentligen, är det verkligen så fel att gå efter det man känner just nu? Skita i det förflutna och röra sig framåt, se vart det tar mig, oss. Måste det betyda att jag låter folk trampa rakt över mig? Jag försökte göra det rätta men min själ lyssnade inte. Är det okej att vara dum i huvudet om jag ändå mår bättre av det just nu? Kanske kommer jag lyckas få det jag kämpat för, det vi kämpar för. Vi kanske vinner till slut. Skulle det inte vara värt risken?

Alltså jag blir helt galen. Imorrn har en vecka gått och mina dagar ser ut som följande: vakna, ligga kvar och kolla på tv, kriga mig ner, inte orka stå för att benet värker, sätter mig i fåtöljen (typ enda stället man kan sitta utan att få ont), vänta tills nån kommer hem som kan räcka mig lite mat och kylpåse till knät, reser mig upp därifrån runt kl 20 (om det inte är film som pappa laddat ner), sätter mig ett tag i köket för att "byta miljö", förflyttar mig tillbaka till fåtöljen för kvällstv'n (som är repris från dagtv'n eller tvärtom) och går upp runt midnatt för att ligga i sängen och kolla på tv tills jag somnar.

Hej bloggen. Såhär har mina senaste 4 dagar sett ut (minus sjukhussängen). Sett på typ tre filmer, kollat lite död-tv osv. Livet leker. Har inte duschat sen onsdags heller. Så då vet vi hur jag mår. Woopi.

Jag lever. Ibland. Benet dödar mig och livet som handikappad hatar jag. Det är varmt och jag är klibbig 24/7 för jag ligger på samma ställe.  Min man har ställt upp jättefint men är ute och lever idag alltså har jag noll sällis också. Hade tänkt droga bort smärtan helt och bara sova bort allt. Dag 3 (i min beräkning) idag, efter några dagar till lär det ju inte göra sååhär ont längre!! Visst? Jaaaaaadå. Det ser jag fram emot i alla fall.

Drar och jobbar lite då, sista gången på gudvethurlänge. Skönt att skingra tankarna från "jag opererar mig imorrn". WAH, sjukt nervös.

WAH, äntligen känner jag mig typ klar med skolan! Ett hyffsat utkast klart av våran B-uppsats och nu har jag inget att göra igen. Vädret ser bajs ut också och jag ska inte åka till gymmet förrän senare hade jag tänkt. Så idag får jag väl bara sitta och vara nervös inför imorrn! Kan någon påminna mig att jag inte får äta eller dricka efter midnatt? Rääätt viktigt att inte glömma det.

Asså nej, jag hinner knappt med mitt liv nu!! Nyss hemkommen från Malmö där mina fina tjejer tog RM-silver. Så himla duktiga har dom blivit och jag fick sötaste katten av dom i present. Skolan är (i princip) klar och jag ska operera mig på torsdag. Jag är sjukt nervös. Tänk om jag dör, tänk om jag får ett jättefult ärr eller jättefult ben, tänk om mitt ben aldrig blir som förr igen, tänk om det blir en infektion? Fast då kommer jag ju bara på att mitt ben är ju inte "som förr" nu heller och chansen blir ju större med operation. Fyfan. Undra om jag kommer ha sjukt ont. Palla det...

Idag drar jag till Malmö, måste dock släpa med mig datorn för olika saker. Bland annat underhållning på den jävligt långa bussresan!! Tur att man åkt runt jorden och tillbaks på senaste eftersom jag kommer bo i soffan snart.

HAHA, så musikalisk som jag är kan jag 5 sek av antingen denna eller Öppna landskap på keyboard...

Japp. Där har vi det. Jag har färgat håret. Sen har jag pluggat, jobbat och tränat. Var i Dalarna i helgen också. Igår gick vi ut, en av dom få gångerna det varit roligt att gå ut "i stan". Gjorde barbent-debuten, det blev en riktig hit och jag frös inte ens. Körde i högklackat trots mitt knä. Det gick bra och snart är det fan operation. Men imorrn blir det Malmö för RM med mina småtjejer. Kul med cheerhelg, dom får man aldrig nog av! Och kul att bo på hotell, älskar det! Bild från igår (trots den osmickrande vinkeln på kroppen), jag körde på en helljus outfit, man kunde missta mig för en av studenterna.