nothing lasts forever

Heeeeeeeeeeeeej. Sitter här hemma nu och kollar Oprah, hon pratar med Tom Cruise i hans fina hem. Jag tror säkert han blivit jävligt missförstådd med allting om att han är knäppis. Så ska ta mig en titt! Har sökt jobb på internet också, fanns dock inte så mycket så blev väl runt 2-3 stycken. Ska ju åka till Coop sen också, så det så.

Hela dagen (förutom när jag läste Harry) så har jag tänkt på vilken tur man har att man har vissa personer. Samtidigt som jag tänker på hur jobbigt det skulle vara om dom försvann. Dom flesta vet jag att dom kommer finnas där. Men min guldpojke då? Den enda som jämt vet hur jag kan bli glad, bara för att han är han. Hur länge kommer han finnas med mig? För jag är ju en sån där som tänker och tror mig veta att saker oftast inte varar föralltid. Men jag tänker ändå så med honom, men det är inget jag tänker yttra med ord, men så tänker jag. Det känns töntigt men det blir lite balsam för själen och man slipper tänka på att han ska försvinna. Den dagen den sorgen i sådana fall, min finaste. Undra om man ska uppskatta folk lite mer medans dom finns här...

Lite djupa tankar sådär, men hemvägen från Nynäs är lång. Haha.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0