Mimiboy

Jag hör inte hemma. Jag går ensam genom dagar. Själv. Jag hör inte hemma. Det är det jag vill intala mig. Det skulle vara så enkelt om det var så. Att jag helt enkelt inte skulle passa in. En ensamvarg, utböling. Som att det skulle vara min anledning. Anledning till varför det känns när jag är lämnad ensam. För mig är det så, lämnad. Ensam är jag inte men ändå så är jag det. Det sliter i mig inuti som att något skulle vara fel. Måste du åka? Frågar jag. Jag lever för mig själv och åker dit livet tar mig, svarar du. Det kommer så naturligt att en lust att förstöra intar mig. Förstöra för att skona mig själv.

Och jag förstår mitt värkande hjärta när du går, nu.
Jag kan inte se dig vara fri. Fri är allt som jag inte är.