Mimiboy

Framtiden si och framtiden så. Alla vänner tar ett kliv någonstans. Ut i världen. Upplever saker. Hur vågar man? Jag vet helt ärligt inte det. Visst, man har alltid planer på vad man skulle kunna göra. Mina är att åka iväg nånstans, antingen till USA eller Finland. Vilket stort glapp, tänker ni. Och ja det stämmer väl. Det finns skolor i USA som jag har kollat upp, och i Finland finns det svenska skolor. Det som känns mest surt är att man måste ge upp det som man älskar mest. Det är därför jag vill stanna. Även fast man kan tänka - hur länge ska jag behöva stanna innan jag vågar göra något nytt? I Finland skulle jag ändå kunna hålla på med mitt livs kärlek. På ett sätt eller annat skulle det gå. Finland har alltid varit hemma.

Eller ska man ta chansen och sticka tvärs över Atlanten? Hur länge tills hjärtat inte gör ont längre då? Blir man för upprymd för att ens känna av det? Eller ska jag åka till London? Jag vet inte! Hur kan man veta?

Dessa tankar tar död på mig. Tur är det att man har tid att tänka. Men det är som att jag inte orkar tänka längre.