Mimiboy

Jag brukar inte tänka på dig. Om jag gör det så är det bara när tiden tillåter. Tankarna gör så att allt i mig hoppar över ett slag. För en sekund så fungerar inte jag. Jag är ett spöke. En sekund efter så återvänder jag, skakar på huvudet och tackar för att det som har hänt, har hänt. Tackar för att du en gång fanns hos mig och jag hos dig. Ett band som jag trots allt inte skulle ha bytt mot ett annat. Jag vägrar att tro att jag inte kände dig, för det måste jag ha gjort. Jag visste hur du fungerade. Jag visste vart din på och av knapp fanns. En av dom få, nu när jag tänker efter. Du lyssnade ju faktiskt på mig. Du sa flera gånger att du ville bli bättre. Du ville bli bättre, på grund av mig. Du ville vara värdig. Fast för mig så var du redan fulländad. När tiden för oss rann mellan fingrarna, vem kunde ana att du var den som skulle göra mig bättre till slut?

It was the best of times, it was the worst of times. Skulle man kunna säga.