funny
Jag: Du känner honom va?
Han: Nää, tror inte det.
Jag: Men jo, det gör du.
Han: Han som ser ut si och så och är 89:a?
Jag: Aaa.
Han: Nää, tror inte det är samma.
Jag: Men hur många sånna finns det!?
Han: Eller, är det han som bor där och där och blabla?
Jag: JA, precis.
Han: Nää, tror inte det asså.
Jag: Men va? Jo.
Han: AHAA, han som jobbar där?
Jag: Ja exakt.
Han: Nää, det är nog inte han.
Jag: Så kan du inte säga.
Han: Eller vänta, han som gick i skolan där?
Jag: JA!
Han: Nää, det är nog inte han.
Jag: MEN JO.
Han: Fast vänta, han som har en brorsa som bor där?
Jag: JAA! Han ja, du känner honom.
Han: Njaa, det är nog inte han asså.
Jag: MEN SÅ KAN DU INTE SÄGA!
Han: Men är det han som brukar hänga med dom?
Jag: MMMM?
Han: Nää, tror inte det är han asså...
Och sådär fortsatte det i princip. Mycket roligare när man tänker såhär i efterhand för just då förstod jag inte riktigt om det var på skämt eller inte. Det var det givetvis och det borde jag faktiskt förstått, men det gör man inte alltid, vissa är för roliga för en själv. Roligt folk är de bästa folket och det där var ett av många roliga minnen, (observera att det som han nämnde stämde in alldeles korrekt).
