it doesn't matter

Woouupp. Kom nyss hem från en långpromenad med Ella, så är ganska slut nu. Tränade ju sönder mig på dagen. Äntligen får jag chilla i min nybäddade säng, känns sådär lagom mysigt.

Sen så kan jag även meddela att jag är på väg uppåt, om ni inte förstått det har jag varit helt nere och rådeppig, men det är på väg uppåt nu. Allt känns mycket lättare idag än dagen innan, det är ju ändå naturens gång, men för ett tag blev det sämre och sämre. På djupet kommer det ta lång tid innan allt egentligen är riktigt okej. Men nu, för tillfället, känns det okej och jag känner inte för att skjuta mig i huvudet idag. Det är ju framsteg, ett ganska så efterlängtat framsteg. Har nya synsätt som hjälper mig igenom dom sugiga sakerna, var väl det som saknades förr. Jaja, skitsamma, snart hamnar jag väl nere igen så får väl sätta igång att läsa Oliver nu innan det är läggdags, är föör stressad över den skitboken. PUSS.

You were my whole life, but I was just a chapter in yours.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0