avreagering gånger fyra
Okej då. Hej på er. Låt mig börja.
Nummer ett: Samma sak som alltid så jag håller det kort, sluta vara ledsen i onödan. Gör något åt det eller acceptera faktum, lovar att det är mycket skönare än att vara "ledsen". Drar ner på en hel jävla stämning också om man råkar vara nära detta beteende. Nej usch, tänk på dom som inte kan göra något åt sina sorger, är ni inte rätt lyckliga ändå som har chansen till det? Jo, det är ni. Enough is enough, jisses.
Nummer två: Älskar man sig själv skiter man i allt annat. Det är sant. Älskar man sig själv vet man alltid bäst, älskar man sig själv kan man stå emot det svåra, älskar man sig själv kan ingen trycka ner en, älskar man sig själv är man hel. Man ägnar inte tid åt att förstöra för andra heller, vilket för in mig på trean.
Nummer tre: Man förstör uppenbarligen andras liv för man antingen har på tok för mycket fritid eller för lite kärlek för sig själv. En blandning är givetvis en möjlighet det med. Det är tragiskt egentligen, jag själv kunde inte bry mig mindre när någon skulle börja snacka skit om eller med mig för jag är van att höra skit fram och tillbaka. Men jag bryr mig inte. Om alla skulle sluta bry sig, skulle kanske inte skitsnack och andra lögner ge sådan tillfredställelse till dom man kan kalla för ingen speciell alls.
Nummer fyra: Är väl mer en fundering än en avreagering. Men what's up med jag-måste-vara-tillsammans-med-någon-tjafset? Eller bara helt enkelt jag-måste-vara-omtyckt-av-någon-även-om-jag-inte-tycker-om-den-tillbaka? Kalla mig galen, men hör inte det jääkligt mycket till att tycka om sig själv? Verkar som att hela grunden ligger där.
Någon måste vara smart nog att hålla med.
