the boy who cried wolf

Ajdå vilken sen kväll det blev. Ska sova så fort jag kan nu. Anledning till denna senhet är att jag färgade håret. Ni kan ju gissa vilken färg eller? Jaja, det tar ju i alla fall lite längre tid än man tror, japp det gör det verkligen.

Tänkte att jag skulle prata lite om pojken som skrek varg innan läggdags. Har alltid tyckt om den berättelsen, dess poäng är en helt underbar sådan. Handlar ju helt enkelt om att en pojke skriker att en varg är på väg till byn, byborna grips i sin tur av panik och blir tvungna att skjutsa in deras kor osv. Varje gång visade det sig att det inte alls var någon varg på väg. Några gånger skedde detta och när vargen till slut kom var det ingen som trodde på pojken då han skrek att den var på väg. Vad är poängen? Enligt mig, och säkert många andra, är den så enkel så att ingen tror på en lögnare. I dagliga livet träffar man på det ofta. Någon, som man vet ljuger om allt, berättar något och automatiskt tror man inte på ett ord av det. Det värsta är att personen i fråga själv har satt sig i den situationen och det verkar faktiskt inte finnas en väg ut från den. Det finns inga små lögner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0