det är så jag säger det

Jag är skyldig dig sjukt mycket egentligen. Du drog mig ur något hemskt som jag var fast i allt för länge.  Du vet inte om det, och det visste inte jag heller förrän nu, det är väl klart att det är dig jag har att tacka. Förut var jag fast i allt som fick mig att må dåligt, för att jag var rädd att gå vidare och jag ville inte förlora det som en gång fanns. Det du gjorde var att få mig att inse att även om man förlorar något så kan man vinna så mycket mer. Och om jag har gjort det kan jag inte veta säkert nu, men det är själva tanken som är värd något. Någon dag ska jag tacka dig för det här, but for now... Kan du inte komma hem?

För du är det finaste jag vet, när allt annat här är falskt och fel. Och jag går bara ner mig för det är så jag säger det, du är det finaste jag vet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0