long shit!

Tänkt massor massor massor. På egentligen inget viktigt alls. Men jag tror ju ganska starkt på att människor inte förändras. Hur som helst kom jag in på hur folk som svikit någon på något sätt förmodligen kommer göra det igen. Typ som dom som är otrogna, en gång otrogen alltid otrogen som det sägs. Det resulterade i att jag kom i underfund med att man egentligen bara får en chans, i alla fall enligt mig och mina levnadssätt. Kärlek får en chans, klantar man sig har man klantat sig en gång för mycket (observera att gränsen för sådant kan vara olika). Jag har gett många chanser och därför vet jag att det inte tjänar någonting till i slutändan. 

Då kom jag på det. I vänskap får man oftast fler chanser, hur kommer det sig? Det är ju ännu mer värdefullt så varför ska man ens göra något för att klanta till det? Och eftersom vänskap är så pass viktigt ska man väl hålla sig till dom som aldrig klantat sig, eller? Ska inte vänner vara bland det stabila som finns i livet? Lyckan man har när chanser i kärlek gått åt?

Det är sjukt att jag egentligen tycker så, för jag är också mycket för att känslor egentligen ska gå före det andra i vissa situationer. Så det passar ju inte riktigt ihop jämt. Kanske är det därför jag är riktigt fucked up ibland. Vad är egentligen viktigast att lita på, hjärta eller hjärna? Och om alla kan göra misstag, hur många "misstag" krävs det för att man ska inse faktum?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0