Mimiboy

Så ligger jag här i min ensamhet och är helt ledsen. Eller inte ledsen kanske, mera lite nere efter allt tänkande. Tänkandet är ju över nu dock, finns inte så mycket mer att analysera. Hur som helst... Så är jag helt nere och känner att jag bara vill prata av mig med nån och bolla mina tankar med. Då dyker förstås Marc upp. Min kära Marc som faktiskt frågade mig varför jag mådde som jag gjorde. Det var så länge sen någon frågade mig det på det sättet och jag blev helt rörd. Känna att någon bryr sig på riktigt typ. Så nu, efter vårat samtal, ska jag lyssna på honom, han är ganska vis ibland. Och så jävla bra, men det har jag sagt många gånger förut. Kanske till och med bland dom bästa jag känner. Jo, det är han nog...

Ps, saknar Sabrina.