one last chance to get myself together

Efter en dröm jag hade härom natten kunde jag inte låta bli att tänka tillbaka på allt gammalt. Jag tänkte på det hela dagen, allt jag varit med om. Och på bussen till träningen. Tänkte på låtsasscenarion som aldrig hände men som jag då ville mer än något annat. Tänkte och tänkte. Jag saknar hur det var då, ibland. Bara ibland! För jag är ypperligt nöjd med hur långt jag kommit nu och vill inte byta det mot något, inte ens dåtiden.

Men ibland blir det så. Vissa slänger man bort för dom inte bidrar med något bra utan snarare tvärtom. Andra hålls kvar långt inne i hjärtat som ett minne av något fint och dont-try-this-at-home. Och några finns även nu, men kanske finns ännu mer sen när jag behöver den. Det känns bra så just nu faktiskt. Fast det var skönt att tänka att jag vore tillbaka där på den tiden, bara för en sekund. Även fast jag aldrig kommer komma tillbaka dit igen...

En sak är jag dock säker på, det var inte bara jag. Vad nu det ska betyda är hemligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0