Daydreaming

Ni står mitt emot varandra. Det är som om du svävar ovanför och betraktar hela scenen. Från ovan skriker du; Säg något! Men ingen hör. Inte ens du själv där nere på marken. Där står båda ni bara tysta. Tittar varandra i ögonen. Önskar att det skulle räcka. Uppe bland träden skriker du allt som du vill säga. Allt som du någonsin har velat säga. Chansen glider förbi och du bara står där. Han mumlar något om förståelse och saknad. Och du bara står där. Säg något, skriker du men denna gång från ännu högre höjder. Du vill ner. Ner till honom och viska i hans öra det som ögonen inte kan säga. Men du står tyst för modet har flygigt långt bort nu. Du kan inte säga någonting. Och han har gått därifrån.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0