Still true

Skrivet för nästan två år sedan.

Det är konstigt hur just du alltid får mig att tänka på ett helt annorlunda sätt. Det är konstigt hur du alltid genom allt har fått mig glad. Det är konstigt hur du bara har fastnat inom mig. Det är konstigt hur du alltid får mig att undra hur jag kunde ha gjort saker annorlunda. Har aldrig riktigt förstått det förrän nu. Jag klagar inte, jag är glad för det. Du är fast, kommer alltid vara det. I slutändan kommer det räcka med att jag har fått vara en del i ditt liv och att jag minns det. Jag lovar dig, du är inte den man glömmer.

Lika sant då som nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0