Mimiboy

Asså jag orkar inte. Ett dygn plus lite mer på Arlanda känns som en vecka. Krigat och krigat men imorrn får vi äntligen åka till älskade Peter & USA. Typ helt sjukt mot alla odds att folk lyckats ta sig iväg. Hatar att våran dag var den enda dagen just det flyget blev inställt och att ingen jävel kunde hjälpa till. Men älskar att vi fann en väg såhär in i det sista. Det första jag gjorde när jag kom hem var att blöda näsblod. Stress och all spänning som släppte? I think so.

Tänker inte säga så mycket mer, ska ju egentligen vara på semester.