Mimiboy

Ibland finns det bara sånna stunder som man bara känner "Varför lever jag för?", när livet bara ska gå i motvind på varenda lilla grej. Allt från att tappa mackan med smörsidan ner till att inte komma lika högt i en toetouch en gång. Det går lixom inte, även om man ska kämpa arslet av sig står man still. Med folk som ser ner på en blir det lixom ännu mer en hopplös situation. Ibland är det jobbigt och ibland vänder det. Ser väldigt mycket fram emot långträning på söndag, då älskar man livet för annars lyckas det inte bli så.



Hur ledsen kan en annan människa göra en tills man inte kan gå vidare från det? Jag vet inte. Nämnde jag motvind? Jo, det gjorde jag visst.