Mimiboy

OCH HALLÅ. Glömde ju berätta om värsta grejen som hände idag på träningen. Som alla vet krävs det fokus när man utövar cheerleading och ja, synen är väldigt viktig också. Så det som händer när vi kör el programmo är att hela hallen blir kolsvart och musiken stängs av. Min första tanke (vars grupp inte var där) var "Nån måste skruva på timern i hörnet!!!!" tänker sedan att den sköter ju inte alla lysen och verkligen inte stereon. Min andra tanke är "Jag måste passa på dom som bygger för nu lär ju dom ramla av chock och baserna ser inget!!!". Min tredje tanke är "Men hur fan vet jag vart jag ska passa!? Tänk om nån bara flyger på mig nu? Jag ser ju inget". Så det jag gör är att jag står kvar på min plats med armarna ut och passar på vem fan som nu skulle hamna i min famn. Folk skriker lite. 3-4 sekunder efter (ja, jag hann tänka så mycket på dom sekundrarna) tänds lamporna och alla står som fågelholkar och fattar ingenting.

Nu i efterhand borde jag ha skyddat mitt huvud eller något som om det vore skottlossning. Tur var väl det att man inte gjorde basket eller en fångning just då. Någon kunde ju ha dött! Årets cheer-händelse.