It does
Good old days
Tänker på när jag var lite yngre, några år bara men ändock. Då var jag alltid ute i flera timmar och bara gick runt och filosoferade. Inte själv då såklart. Pratade om livet och sånt som bara är mysigt att prata om som man kan prata om hur länge som helst. Jag lever lite i det förflutna för allt jämför jag med "när jag var 17 år", istället för att bita ihop, gå vidare och leva i min nästan-20-års-värld. Men jag sa det då och jag säger det nu, jag vill alltid vara 17 år. Skillnaden är bara att nu är det ju förbi rätt mycket för jag är ju inte sjutton. Jävla fan.
Tänkte lägga upp gamla bilder. Men alltså... Jag skippar nog det.
Barn barn barn
Har tänkt på en sak. Alla skaffar ju barn numera! Då snackar jag folk i min ålder. Alla går runt med en barnvagn eller mage. Folk man gått i samma skola som för några år sen, dom har barn. Lixom, vad händer egentligen? Visst jag kan förstå några stycken. Men känns ju lite som att folk försöker haka på nån sorts trend. Det ska ju vara rätt ovanligt att bli en mamma på 20 år, men nu är det snarare ovanligt att bli mamma på 25 år eller 30 år. Läskigt tycker jag. Såklart kan jag ju inte veta vad som ligger bakom allas barnafödande, men ändå. Scary.
Idag ska jag i alla fall åka till mamma och röntga lite tänder och min handled. Sen ska jag träffa Marc som kommit hem från Kanada. Trevligt. Bra att vara sysselsatt, då kommer man oftast på andra tankar och det behövs ju lite.
A thing called love
Tänker just nu (med alla serier jag sett), hur det alltid är när man börjar träffa någon ny. Det är så jävla spännande och det är verkligen allt det här med pressen på att vara lätt att umgås med, vara rolig, vara fin utan att se fixad ut osv. Det är ju tyyp ändå det som är roligt med allt sånt! Varje sms väntar man ivrigt på, alla "dejter", varje blick, varje beröring och sitter uppe hela natten på msn för att antingen bara stirra på namnet på msn eller prata med personen till och med. Alltså gud vad roligt sånt är! Är det så hela livet eller bara när man är en liten skrutt på 16-17 år som jag minns detta från? I sådana fall fyller jag gärna inte tjugo i år. Varför försvinner just det där efter ett tag också man borde alltid ha det där med sig? Känns jättetråkigt, ju! Bara jag som tycker så? Nä, spänningen behåller jag gärna tack.
... Fast ja, bekvämlighet kan också vara bra.
Comeback
Målat om mina svarta naglar till rosa neon, för att kropp & själ ska dra sig ur den här cirkeln jag snurrat runt i hur mycket som helst och tagga med mig för att må bättre, för hur taggande är inte helt färgglada naglar? Jo, jag menar det. Bara skita i allt skit. Jag är på väg tillbaka nu, jag känner det.
PH
Men förutom Caroline (hon som åkte hem efter första veckan) så kunde jag inte komma på vem Melissa skulle vara som. Vad tror ni?
Du, då
... Gud vad det var konstigt att se dig. Jag måste tittat noga för du var inte som jag mindes dig. Var det dig som jag kände förut? Är du lika osäker? Var du alltid så lång? Hade du nyss klippt dig? Har du tränat eller såg du kanske jämt ut så? Jag tittade och jag kunde titta, min blick gjorde inte ont av att se dig längre. Hugget fanns inte kvar. Hugget som högg mig sönder och samman den dagen jag såg att du hittat någon. Det var borta nu men du kommer inte att vara det, det bara är så. Du förändrade mitt liv en gång i tiden. Jag kommer alltid undra, för hur kan man avsluta något man inte ens påbörjat? Trots det så har jag kommit över det, jag går min väg, men det är klart jag tänker på dig ibland och ibland saknar jag någon som såg på mig som du gjorde.
Opposite
Så nattens fundering; hur lång tid innan opposites inte attract längre? Man kan inte ändra på folk. Men hur gör man om man är så olika att det till slut skadar någon? Det är ju lixom inte rättvist. Hjälp, någon?
Känslolös
Nuförtiden så tycker jag att det är jättekul med facebook-grupper. Roligast just nu är "Vad fan är mobileo?", det är så jävla klockrent och hur mycket tänker man inte så när något i ordlistan inte finns men ord som mobileo gör det. Önskar att jag kom på nåt annat exempel sådär på rak arm men det går ju inte förstås. Har ju typ lagt in alla ord i min ordlista också så kan ju inte testa något heller nej.
Känns som att alla är tpl just nu, vart man än vänder sig. Och det är ju fullt förståeligt när man är lite trött på vintern och snöstormarna bara fortsätter att storma in. Bland annat dåra, jag kan inte veta vad som händer i allas liv utöver det. Jag vet bara en sak om mitt liv - jag går runt som i nån sorts dvala. Jag är inte värsta lycklig men långt ifrån tpl. Jag känner typ inte ens just nu om jag tänker efter, allt är typ skitsamma. Det är alltså nu man ska testa svärdslukeri, gå på glas och alla möjliga eldtjosan.
JB
En som är ashet är den där jävla Jessica Biel. På alla sätt och vis.
Seriesvårigheter
OCH! Bara jag som inte tycker att How I met your mother är kul när man bestämmer att man ska se det? Det är ju alltid störtkul när man råkar fastna på det. Men om det är planerat not so much.
Bitches and hoes
Visst måste det vara så?
Jag har saknat dig
Vissa människor som man en gång har kallat vän. Vänner man har älskat kommer alltid finnas kvar. Sånna där man verkligen har tagit in heela vägen. När dom försvinner, då vet man. Det är då hålet bildas. När det har gått flera år sedan man verkligen pratade, hade ett riktigt samtal. När man nästan kan komma ihåg exakt den sista gången man kunde klassas som vänner. Komma ihåg exakt vad som sades. Då var det på riktigt. En riktig vän, eller vad det nu kallas. Om man fortfarande skulle kunna gråta för att man bara vill kunna ringa mitt i natten bara för att höra dess röst, som man brukade få göra. Om man fortfarande bara måste stanna till ibland och hämta andan när man är ute och minns vad man gjorde exakt vart & när, till och med vad man kände då. Eller om man sitter på bussen och åker förbi en viss station och arbetar emot varje fiber i kroppen som bara vill hoppa av bussen, marschera rakt mot dess hus, krama om den och säga "Jag är glad att du är tillbaka". Dom vännerna som jag saknar så innerligt varje dag.
Jag undrar om det nånsin kommer att förändras. Kommer jag, när jag är 50 år gammal, ha jättemånga vänner som bara är ett hål i hjärtat? Vänner som även dom har hittat en annan väg än den jag går på. Dom som inte ens brydde sig om för att se om jag ens var med.
Detta gör mig stressad och ledsen. Ni ska få se, tänker jag, och vill också slänga mig ut nånstans. Göra ett hål i deras hjärtan. Men det kan man aldrig göra. Det kan man aldrig veta, om deras hjärtan hade en plats för mig.
Wishing it would be the same
Tänker
Jag tänker att jag borde skaffa fler vänner. Tänker att mitt liv är ganska tråkigt. Tänker att det var roligare förr. Tänker att jag ändå är mer nöjd nu än då. Tänker att bara jag har älskade laget så är det kanonkul. Tänker att Kings of Leon är nog världens bästa band på riktigt. Tänker att det är coolt att kändisar som känner varandra har varandras nummer i sin telefonbok. Tänker att jag skulle döda för att träffa Johnny Depp eller Ashton Kutcher. Tänker på deras kvinnor som har sex med dom. Tänker att jag måste vara en jävligt svår människa att ha att göra med. Tänker att Björn Gustafsson inte alls är överskattad som alla säger utan att det är en smaksak. Tänker att det är något som existerar i min näsa men som jag inte får bort. Tänker på hur jag ska göra en Team Edward tröja tills på lördag. Tänker att jag hellre vill köpa en riktig.
Typ så.
Avundsjuka
Hon till höger var alltså med i programmet.
Saknad
Du vet att jag saknar dig.
Missing
Så. Nu är det helg. Mindy gillar detta. Centrum innan träningen bådar också gott. Tänkte om man kanske skulle sola, sen tänkte jag tvärtom. Kollar lite dans istället. Mindre cancer och mer underhållning, vad gör då det om man snart kan se igenom mig? Ska ju ändå utomlands sen.
En sak som gör mig riktigt ledsen. Dåvarande vänner. Älskade vänner. Vänner jag har hållit så nära mig har nästan alla gått iväg utan mig. Inte ens sett tillbaka. Bitches, tänker jag givetvis. Men blir ändå så otroligt ledsen av att få se alla uppleva det som dom längtat efter, vissa saker som jag längtat efter med dom. Och nu när deras glory days har kommit eller komma skall... Får jag inte ens vara med. Jag kan inte ens unna dom det. För jag är så ledsen, samtidigt som jag älskar dom ännu mer nu när dom är så lyckliga. Fast i alla fall, bitches. På ett sätt förtjänar dom inte mig. Men jag slutar aldrig älska mina vänner. Ni är med i hjärtat.
Marocko
Appropå ingenting. Ska bli så jävla spännande att åka till Marocko. Lite rädd är jag ju eftersom att man knappt kan gå igenom Jordbro eller Brandbergen utan att folk äcklar sig. Antar att det beror på mitt vita hår. Hur nu vitt hår är lika med billig fjortis som går med på allting förstår jag inte. Jag är Lisbeth inombords bitches!! Tillbaka till saken, det är väl inte det att jag har fördomar. Eller så har jag kanske det. Känner ju faktiskt några marockaner, men det är ju dom som säger till mig att akta mig haha! Nej men fan. Dom är vana med turister där har jag också hört såå. Någon innan måste varit blond innan mig, och dom har ju säkert kommit hem igen. Visst?
Sen tänker jag ju också på hur dom är med kläder. Jag har gärna på mig lite när det är varmt. Och dom är ju muslimer. Vill ju inte offend någon där med "för korta" shorts eller "för tight" linne. Åh. Ska prata mer med Nadiorna. Haha.
Och kul då, jävla bajsblogg.se. Tänkte ju lägga upp bild från Kreta. För att tagga. Men skitsamma. Tänk sol, hav och solbränna.
Som en skugga ur mina drömmar
Och jag vet inte varför, men jag återvänder alltid hit
Det var väl något vi gjorde, något vi sa här som förändrade mitt liv