Mimiboy

Vilken krigare jag är egentligen. Vart kommer energin ifrån? Inte faan vet jag för det är ju typ det sista jag har just nu, allt tar så jävla mycket på krafterna nu för tiden. But that won't stop me, tydligen.

Annars då? Nä, inte mycket asså. Arga flickor hit och sura flickor dit, pallar inte med tjejer faktiskt, hur omogna kan dom bli? Är det en tävling som alla tjejer deltar i eller, how low can you go typ? Töntigt, väx upp och inse att inte allt kommer serverat på ett silverfat. Ingen är ett undantag.

So, how come you're the one who walks away?

Okej. Tänk på det här nu, det är dubbelmoral jag ska prata om. Du hänger med en kille, ni tycker om varandra och du vill egentligen inte gå hela vägen just den gången bara för att. En kille är som han är och det ena leder till det andra ändå, men det gör ingenting för båda vill. MEN, sen får man höra att "hon är så jävla enkel" och liknande trots att det var killen själv (killiga och villiga som dom är) som drog till med hundvalpsögonen och inte ville ge sig. Samtidigt är man föör svår om man inte gör som han vill, men om man gör det är man enkel. Förstår ni? Sjukt, dom blir ju aldrig nöjda samtidigt som det är så jäävla enkelt att tillfredställa dom. Let's face it, killar är riktiga horor. Men jag tycker om dom ändå, alla måste bara inse att alla får göra vad fan dom vill, när dom vill, var dom vill och hur dom vill.

Morsning korsning. Nyss klar med mitt egentränande här hemma. Vanliga örnträningen erbjöd lite styrka där med så blev dubbelt idag (woho, stark kommer jag bli minsann) och sen var det Top model, så jävla bra. Jag har två stycken jag gillar, vilka säger jag inte. Mest för att jag inte kommer ihåg vad dom heter.

Jag kan inte duscha nu utan måste göra det imorrn på morgonen. För med min nya frisyr, som jag hatar för tillfället, så fungerar det enbart om man går ut i livet samma dag man tvättat håret, alltså INTE kvällen innan. Det suger big time och jag önskar att jag hade mitt hår som förut, ångest över det minsann. Varför ska jag alltid få sånna där jävla impulsryck och vilja ha en förändring? När gammalt vanligt fungerar utmärkt utan att man vet om det. Jaja, man ska inte gråta över spilld mjölk, har ju min färg kvar i alla fall. Frågan är ju om jag kommer våga rensa bland gamla bilder nu när jag saknar håret så mycket? Vågar nog inte chansa asså, har sett tillräckligt, jag är för känslig nu också, tihi.

I swear I'd burn this city down to show you the light.
- The best part of "Believe" is the "Lie"

Hej, jag skiter i allt för allt suger kuk ändå. Man vet nästan alltid men ändå så gör man inte det förrän det kommer som en smäll i ansiktet. Men okej liksom, tack för det, den här blåtiran kommer nog inte försvinna på jättelänge.

Blir det kanske Pocahontas-dykning inatt? Det tror jag.

Jag orkar inte. Saker är inte alltid som dom verkar vara, eller så är alla exakt lika blinda eller lika bra på att spela. Se mig, eller så kollar ni inte åt mitt håll igen.

... But I still believe I will have it all someday.

Okej då. Hej på er. Låt mig börja.
Nummer ett: Samma sak som alltid så jag håller det kort, sluta vara ledsen i onödan. Gör något åt det eller acceptera faktum, lovar att det är mycket skönare än att vara "ledsen". Drar ner på en hel jävla stämning också om man råkar vara nära detta beteende. Nej usch, tänk på dom som inte kan göra något åt sina sorger, är ni inte rätt lyckliga ändå som har chansen till det? Jo, det är ni. Enough is enough, jisses.
Nummer två: Älskar man sig själv skiter man i allt annat. Det är sant. Älskar man sig själv vet man alltid bäst, älskar man sig själv kan man stå emot det svåra, älskar man sig själv kan ingen trycka ner en, älskar man sig själv är man hel. Man ägnar inte tid åt att förstöra för andra heller, vilket för in mig på trean.
Nummer tre: Man förstör uppenbarligen andras liv för man antingen har på tok för mycket fritid eller för lite kärlek för sig själv. En blandning är givetvis en möjlighet det med. Det är tragiskt egentligen, jag själv kunde inte bry mig mindre när någon skulle börja snacka skit om eller med mig för jag är van att höra skit fram och tillbaka. Men jag bryr mig inte. Om alla skulle sluta bry sig, skulle kanske inte skitsnack och andra lögner ge sådan tillfredställelse till dom man kan kalla för ingen speciell alls.
Nummer fyra: Är väl mer en fundering än en avreagering. Men what's up med jag-måste-vara-tillsammans-med-någon-tjafset? Eller bara helt enkelt jag-måste-vara-omtyckt-av-någon-även-om-jag-inte-tycker-om-den-tillbaka? Kalla mig galen, men hör inte det jääkligt mycket till att tycka om sig själv? Verkar som att hela grunden ligger där.

Någon måste vara smart nog att hålla med.

Fan jag orkar verkligen inte. Mina handleder gör för jävla ont jämt. Sånt man får ta om man är stark tyyp. Men men skitsamma, blir inte bättre av att klaga antar jag, men vore det inte helt fantastiskt om det faktiskt blev det? Nejfan, dags för nya tag, jag vill kunna ge mycket mer än vad jag gör.

Sen är jag helt förbluffad över hur mycket ogillande jag kan känna gentemot en annan person. Bara en bild av personen i fråga och jag kokar inombords. Eller det som är förbluffande är väl kanske att den personen verkligen inte vet och att jag knappt känner den men ändå känner så starkt som jag gör. Sjukt är vad det är, undra hur många som går och tänker så om mig. Allt för många om jag vet rätt.

Sen så kan jag ju hälsa Ellinor välkommen hem igen, välkommen.